Äntligen dags för Magiska Veijeströmmen!! :-D 28-31Juli.
Och så var det dags. För en av årets absoluta höjdpunkter, det jag ser framemot minst sagt lika mycket till som Julafton. Nämligen flugfiskedagarna uppe i "Magiska Veijeströmmen", där drömmar blir till verklighet. Vad som även gör denna resa så speciell är att Olof Eliasson, min farbror samt hans vän från Sundsvall, Mattias hänger på. Två mycket goda fiskeentusiaster där Olle är i särklass lika flugfisketokig och hungrig på fisk som jag är. Farbror Olle sitter även på en hög av kunskap och historier som alltid är lika roliga att höra på under bilfärden samt rastpauserna uppe i fjällen.
Fullpackat med fiskegrejer så åkte vi likt många gånger tidigare mot vårt favoritmål, Veijeströmmen. "Magiska Veijeströmmen" som Olle börjat kalla det efter hans första riktiga storöring där på över 2kilo. Jag själv har inte lyckats lura någon sådan öring tidigare där, men jag vet att dom fanns där i de fina vattnena och strömmarna. För jag själv har gång på gång lyckats få fisk på 1,5kilo och lämnar aldrig platsen utan att ha fått känna på någon kring ett kilo åtminstone. Har heller aldrig fått en fisk här som vägt mindre än halvkilot.
Vilket som, vi alla visste vad vi hade väntat oss. Och stället är även magiskt på det sätt det är utformat med miljö och klimat. Otroligt vackert helt enkelt!
När vi kommer fram till Gautosjö, där vi köper fiskekort, får vi syn på ryssflugan. Vi såg en till att börja med. Och Olle som just inhandlat mängdvis av flugor som imiterar just denna blir förbryllad. Vi köper fiskekorten, tar våra grejer och börjar vandringen upp för fjället, i nordligriktning denna varma sommarkväll.
På vägen, är det svärmar av denna ryssflugan, alla deras vingslag låter tillsammans som att det är en hellikopter som flyger över oss. Även på vattnet på Loubne uppe i veijeströmmen är fylld av denna svarta insekt. Det kryllar av dom! Var bäddat för vakfest men såg inte riktigt så ut, vakade lite här och var bara någon enstaka gång. Min första tanke var då "Hur ska vi lyckas lura en fisk att ta våra imitationer av flugor, då dem knappt äter de flugor som är riktiga flugor?"
Vi satte upp tältet, tog oss en liten fika. Gick sedan ned mot vattnet och det var minst sagt svårt att få fisken att ta... Olle däremot lyckades sent om kvällen/natten lura på en rätt fin öring som fick återgå till det fria. Så hoppet om att lura fisken var inte borta. Vi bestämde oss ändå rätt snabbt efter den första fångsten att gå tillbaka.
Dagen därpå, gick vi nedströms från vårt tält. Fiskade av alla hålor och strömmar, som vi brukar göra och även ha i vetskap om att dessa hålor och strömmar brukar det stå minst en fisk på. Men ingenting fångades...
Förrän mattias lyckades få en öring på kroken. Äntligen. Vi tog upp den som matfisk samt obduktionsfisk. Vi tänkte att vi måste se vad det är den äter. Och mycket riktigt var det ryssflugan den åt, inte till så stor förvåning men det visade sig även att fiskens magsäck var sprängfylld och stenhård. Kan det vara så att fisken är mätt?! Är det möjligt??
Fisket gick riktigt trögt hela dagen och kvällen och vi diskuterade ifall vi skulle bege oss tillbaka mot bilen morgonen därpå och istället dra oss mot Laisluspen istället. Diskuterat, sagt och gjort blev det vårt beslut så morgonen därpå drog vi oss tillbaka, med reträttflaggan i högsta hand, samtidigt som jag säger för mig själv "Vi ses igen, Veijeströmmen!"
I Laisluspen, ett ställe jag aldrig själv besökt men hört talas om pga de fina harrfångsterna imponerade riktigt mycket på mig! Var mycket folk där... Vilket inte är alltför roligt alla gånger vid fiske. Men, iallafall, jag vadade mig ut en bit, just nedanför den hängbro som hänger över älven, mitt ute på där stod jag och hade ett KANON fiske! Fick harr på harr. Och tre riktigt stora hade jag på! Som körde ned mot botten, fick rullen av tjuda och jag fick den underbara känslan av adrenalin och glädje inom mig. Fisken hoppade vilt och ställde sig med sitt stora segel av ryggfena i strömmen och gav mig riktigt fina kamper. Jag lyckades inte få upp en enda av dessa stora fiskar... Ena slet sig loss tidigt. Den andre drog av linan, för mycket press av mig... Den tredje tog även den flugan ifrån mig.. För dålig knut kanske? Av all den "stress" jag fått av att vilja få på en till fisk kanske..
Jag var iallafall supernöjd av detta stället, hit åker jag igen. Är lättingängligt. Bara några hundra meter ifrån vägen och fisket var super, trots det att det var mycket annat folk där.
Olle och mattias ropar på mig och säger att det är dags att åka hem. Tråkigt nog... Går upp ur vattnet sätter mig i bilen och åker hem igen..
Som alltid lika jä*la roligt att åka med dessa gånger och jag längtar redan nu till nästa gång!
Här är bilder ifrån resan:)
Ryssflugorna
Matte på "Jakt"
Olle med öring
Matte som även gjorde illa foten krigade på bra upp och nedför alla hinder och svårigheter efter denna stig som även på denna bild som visar dess branthet kan skådas.
Bild tagen från hängbron i Laisluspen. Olle som agerar fotograf. Vid närmare titt kan man se mig stå därnere, nästan mitt ute i strömmen.
/Jacob, Flugfiskaren
Fullpackat med fiskegrejer så åkte vi likt många gånger tidigare mot vårt favoritmål, Veijeströmmen. "Magiska Veijeströmmen" som Olle börjat kalla det efter hans första riktiga storöring där på över 2kilo. Jag själv har inte lyckats lura någon sådan öring tidigare där, men jag vet att dom fanns där i de fina vattnena och strömmarna. För jag själv har gång på gång lyckats få fisk på 1,5kilo och lämnar aldrig platsen utan att ha fått känna på någon kring ett kilo åtminstone. Har heller aldrig fått en fisk här som vägt mindre än halvkilot.
Vilket som, vi alla visste vad vi hade väntat oss. Och stället är även magiskt på det sätt det är utformat med miljö och klimat. Otroligt vackert helt enkelt!
När vi kommer fram till Gautosjö, där vi köper fiskekort, får vi syn på ryssflugan. Vi såg en till att börja med. Och Olle som just inhandlat mängdvis av flugor som imiterar just denna blir förbryllad. Vi köper fiskekorten, tar våra grejer och börjar vandringen upp för fjället, i nordligriktning denna varma sommarkväll.
På vägen, är det svärmar av denna ryssflugan, alla deras vingslag låter tillsammans som att det är en hellikopter som flyger över oss. Även på vattnet på Loubne uppe i veijeströmmen är fylld av denna svarta insekt. Det kryllar av dom! Var bäddat för vakfest men såg inte riktigt så ut, vakade lite här och var bara någon enstaka gång. Min första tanke var då "Hur ska vi lyckas lura en fisk att ta våra imitationer av flugor, då dem knappt äter de flugor som är riktiga flugor?"
Vi satte upp tältet, tog oss en liten fika. Gick sedan ned mot vattnet och det var minst sagt svårt att få fisken att ta... Olle däremot lyckades sent om kvällen/natten lura på en rätt fin öring som fick återgå till det fria. Så hoppet om att lura fisken var inte borta. Vi bestämde oss ändå rätt snabbt efter den första fångsten att gå tillbaka.
Dagen därpå, gick vi nedströms från vårt tält. Fiskade av alla hålor och strömmar, som vi brukar göra och även ha i vetskap om att dessa hålor och strömmar brukar det stå minst en fisk på. Men ingenting fångades...
Förrän mattias lyckades få en öring på kroken. Äntligen. Vi tog upp den som matfisk samt obduktionsfisk. Vi tänkte att vi måste se vad det är den äter. Och mycket riktigt var det ryssflugan den åt, inte till så stor förvåning men det visade sig även att fiskens magsäck var sprängfylld och stenhård. Kan det vara så att fisken är mätt?! Är det möjligt??
Fisket gick riktigt trögt hela dagen och kvällen och vi diskuterade ifall vi skulle bege oss tillbaka mot bilen morgonen därpå och istället dra oss mot Laisluspen istället. Diskuterat, sagt och gjort blev det vårt beslut så morgonen därpå drog vi oss tillbaka, med reträttflaggan i högsta hand, samtidigt som jag säger för mig själv "Vi ses igen, Veijeströmmen!"
I Laisluspen, ett ställe jag aldrig själv besökt men hört talas om pga de fina harrfångsterna imponerade riktigt mycket på mig! Var mycket folk där... Vilket inte är alltför roligt alla gånger vid fiske. Men, iallafall, jag vadade mig ut en bit, just nedanför den hängbro som hänger över älven, mitt ute på där stod jag och hade ett KANON fiske! Fick harr på harr. Och tre riktigt stora hade jag på! Som körde ned mot botten, fick rullen av tjuda och jag fick den underbara känslan av adrenalin och glädje inom mig. Fisken hoppade vilt och ställde sig med sitt stora segel av ryggfena i strömmen och gav mig riktigt fina kamper. Jag lyckades inte få upp en enda av dessa stora fiskar... Ena slet sig loss tidigt. Den andre drog av linan, för mycket press av mig... Den tredje tog även den flugan ifrån mig.. För dålig knut kanske? Av all den "stress" jag fått av att vilja få på en till fisk kanske..
Jag var iallafall supernöjd av detta stället, hit åker jag igen. Är lättingängligt. Bara några hundra meter ifrån vägen och fisket var super, trots det att det var mycket annat folk där.
Olle och mattias ropar på mig och säger att det är dags att åka hem. Tråkigt nog... Går upp ur vattnet sätter mig i bilen och åker hem igen..
Som alltid lika jä*la roligt att åka med dessa gånger och jag längtar redan nu till nästa gång!
Här är bilder ifrån resan:)
RyssflugornaMatte på "Jakt"Olle med öringMatte som även gjorde illa foten krigade på bra upp och nedför alla hinder och svårigheter efter denna stig som även på denna bild som visar dess branthet kan skådas.Bild tagen från hängbron i Laisluspen. Olle som agerar fotograf. Vid närmare titt kan man se mig stå därnere, nästan mitt ute i strömmen./Jacob, Flugfiskaren
